Whenever I get low, I get high.

Tänker på mitt liv som en enda stor bergodalbana som går upp och ner så snabbt att humöret knappt hänger med i svängarna. Vissa dagar kan jag må som om jag aldrig mer vill lyfta en muskel i kroppen för allt känns så obetydligt och meningslöst medan andra dagar är jag så positiv och driven att fortsätta framåt. 

Att det toppar och dalar så tvärt som det gör är ju kanske inte så bra men har man aldrig mått dåligt så vet man inte den sanna känslan av lycka. 

 Viktigast av allt som är en stor anledning till att jag kan "hinna" må bra är min sambo. Han har varit en stöttepelare de senaste 5 åren av min livsresa och det känns skönt att för första gången hitta en människa jag kan lita på i vått och torrt. 

Kärleken är det största drivmedlet här i livet och utan det kommer man inte långt. Det handlar inte om att ha pojk/flickvän utan först och främst måste man lära sig älska sig själv så man tillåter sig ta emot och ge andra kärlek. Sen kan det vara en hobby eller passion för något, familjen, bästa vännen eller något kärt djur. 

Alla har vi något som matar oss med positiv energi det gäller bara att utnyttja den källan och samtidigt ömt bevara den så det inte dräneras. 


God morgon förresten!