Kaos i Storstan

Blev dagens middag på villkoret att jag och sonen nu slutar bråka och att han duschar idag efter att ha rullat runt i lera i lekparken. Att duscha för honom är en ren pest, jag har aldrig riktigt förstått varför det ska vara så svårt men det kan ju delvis vara för att vi inte har ett badkar som gör det mer behagligt att få bada och delvis pga sjukdomen. Tydligen så är Jamal inte unik i sitt slag när det gäller hygieniska rutiner. Jag måste bara kunna luska ut något sätt som får honom att se det på ett positivt sätt så att man inte behöver muta honom med saker varje gång det gäller att bli ren och fräsch.

 

Nu mår vi båda i alla fall lite bättre och vi har lovat varandra att imorgon ska bli en bra dag. I vårt liv går dagarna upp och ner som världens svängigaste bergodalbana, men det är något som vi antagligen kommer att få lära oss leva med och bli mer förberedd på alla tecken som varnar för alla svackor.