Kaos i Storstan

...Ända sedan imorse vill jag egentligen bara störtböla tills tårkanalerna torkar ut men givetvis så kan jag inte det.

Med sambon bortrest så är det jag som har eget ansvar för allt under ett par dagar. "Ingen match för mig!" Var väl första tanken men efter morgonens utbrott och bråk så är jag helt förstörd.

 

Kom precis hem från första mötet med en psykolog och jag ville bara spy galla på henne och vräka ur mig ALLT inombords men självfallet blev det inte så.  En introduktion i hur psykologer arbetar samt en kort sammanfattning av min bakgrund och av min son. Men jag vill ju ha en psykolog för mig själv, där allt ska handla om bara MIG.

Så, missnöjd och gråtfärdig går jag därifrån men jag vet att jag kommer nå mina mål på sikt men det är bara så jobbigt med tidsfaktorn.

 

Och nu ringde sonens assistent och berättar att Jamal vägrar gå hem och de befinner sig i en park väldigt långt från skolan. Så men gråten kvar i halsen så är det bara på med kläder och springa och hämta barn...